Innan idag när jag (äntligen) kommit ner - efter massa förseningar och fullpackade tåg - så ser man allt från ett annat perspektiv... Jag bor inte här längre. Detta är inte mitt "hem" längre. Finns inget med detta som jag kan fastna för igen. Några dagar, det går bra. Men sen måste jag bort ifrån det igen.
Det kan låta riktigt hemskt å ohövligt men å andra sidan är det läget jag känner varje gång jag kommer ner hit. Minnen om ett liv som varit, inget jag ångrar (okej kanske ngt), men allt som hänt här har ju ändå gjort att jag gått vidare. Jag växte ifrån staden (landsbygden?) som jag en gång såg som världens mitt...
Jag trivs här på sätt å vis, jag gillar se hur livet här nere går framåt precis som allt annat, nya människor, nya byggnader och butiker, fik å resturanger... Men ändå fräser jag som en arg katt och vänder alla taggar ut som en igelkott... Livet här nere har blivit en ofröjd på någon vänster... Iaf för mig...
Nästan så att när man går på stan vill man gärna inte springa in i någon som känner en, samtidigt som det skulle vara kul så känns det nästan lite tvivelaktigt och falskt, typ lite som livet här nere när man var yngre... bullshit, bullshit and, oh and yet another load of bullshit... Även om det är kul att veta hur gamla polare har det vet jag itne om jag bryr mig längre, dom delar inte mitt liv längre.. Nytt kapitel, om inte en helt ny bok till och med...
Och bara för jag skriver blogg, har en facebook profil och msn betyder inte det att någon känner mig fortfarande... Dom må veta lite om mig fortf... Men så lite av mitt liv som skrivs på dessa ställen... Frågar ni mig så säger jag bara, "jo tack fint! sj då?" men mest för att jag inte tror på er fråga längre...
Att bry sig handlar om så mycket mer....
Satt å prata mä jåcke i sthlm igår om att hitta på ngt i sommar när jag e ledig... Åka upp å hälsa på honom nu när han blivit sambo haha :P Ett liv man aldrig trodde om honom ;) ...Men likså en utveckling och ett steg framåt som jag gärna upplever mä honom. Vi har gått genom så mycket tillsammans att vi är polare fortf fast vi inte träffats på över ett år... Sånt slänger man bara inte iväg liksom... Klart jag ska dit, vad än som händer innan å på vägen dit - Vänner som betyder något håller man kvar vid, även om man ibland undrar vad som hände löser sig allt, alltid... så länge man vill det!
Ystad är staden som forma mig till den jag ville vara, så unik som möjligt å en reflektion på vad andra aldrig var... Ystad fick mig att inse vad världen hade för mycket av, på ett å samma ställe... Folk man träffa som man aldrig umgicks med men som snacka skit om en, dom älska man för det var deras förtjänst att man blev upplyft on a really fucked up & twisted kinda way... Men likså var det alla rykten som gjorde en "ökänd"... Kankse var det det som gick över styr... Man tröttna på folk som inget visste, och gjorde felet i att bry sig om vad andra sa, för att man ville ändra dom å visa allt det äkta man hade att erbjuda... Gosh vad korkat man var... Men man lär sig av sina misstag sägs det...
Det livet jag lever nu har jag uppgraderat, byggt upp på ett ignorant men accepterande misstycke så fort någon frågar... För att jag inte bryr mig... Jag är bara och hälsar på här nere för min - egen - skull, för att jag är ledig... Passar det inte mig är jag inte ödmjuk nog till att forma mig efter någon annans behov... Fuck that, its my life!
U dont deserve my pity, u dont even deserve my surroundings... My halo is for me only... U go dig somebody else's tomb f**khead...
Ystad är, och förblir en del av mitt liv.. Men varje gång känner jag den här känslan av detta... varje gång jag är nere vill jag bara stanna inne samtidigt som jag vill ut och se allt som finns...
Man brukar ju säga att man har en svag punkt som aldrig försvinner... Kan inget annat än att hålla med... Min är geografisk... Men ändå befinner jag mig här för att hålla mig i styr och för att ignorera... Livet går framåt... Inte bakåt, inte åt sidan & inte står det stilla heller...
I'm in charge.
DAMNIT, I'm outta here....
HOLLA....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar