Ibland undrar man egentligen vad tid är värt? Om man skulle kunna sätta värde på tiden dvs.
Jag menar, tiden försvinner så snabbt för oss ibland, men vid andra tillfällen går det så sakta att man önskar den gick snabbare! Eller hur är det ganska underligt? :P
Man skulle kunna ge vad som helst för att tiden skulle kunna stanna när man är omringad av saker man lever för, saker som får en att känna sig trygg, varm och älskad. Man skulle också då kunna säga att tiden man spenderar innan dess, på vägen dit, brukar alltid gå så oerhört sakta, inte sant?
I mitt liv just nu finns ett ljus, en värme, ett nytt sätt att se på saker å ting som får mig att längta framåt, samtidigt som jag är kvar i nuläget och tänker på vart jag står. Vart jag vill vara imorgon och var jag befann mig igår.
För hela livet har jag velat se morgondagen för att kunna ha något att vänta på, något att kunna njuta av och i detta - ett slags kontroll behov antar jag :P Men just nu vill jag bara befinna mig på den dagen, det ögonblicket, den tidpunkten då värmen, ljuset och framtiden går ihopa...
Problemet är att jag vet inte när det blir av... För varje gång jag går över det i huvudet så hakar det upp sig och jag känner hur tiden stannar och försvinner... När jag bara önskar det var redan idag...
För ibland är tiden ovärderlig, när man vet vad som ska inträffa, kan man inget annat än njuta....
The Days I can't see your eyes
I don't even want to open mine
On the days I can't see your smile
But I'd rather sit, wait a while
For the days I know you'll be near
'Cause a day without you, just isn't fair
See the days I cant hear your voice
I'm left without a choice...
God Damn, You're Beautiful....
PEACE
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar