Det finns enkla sätt att förklara saker, genom att bara säga som det är. Sen finns det de mest invecklade sätt att förklara enkla saker på... Hur man själv väljer att göra, har med emotionellt riktade känslor att göra - beroende på vem man säger det till.
Men oftast tvärtom vad som borde vara logiskt.
Visst borde man ju kunna säga rätt ut vad man tycker å tänker till sina närmaste?
Ändå är det oftast tvärt om, folk man inte bryr sig om kan man snäsa åt, ge uppriktiga kommentarer eller åsikter... Varför gör vi så? De vi håller oss närmast ger vi ofta vita lögner för att man inte orkar säga ngt annat, eller är det för att man är rädd att råka illa ut å förstöra vänskap? Jag menar vi människor är oftast rätt fega och innåriktade när det gäller åsikter om andra - inte många som vågar stå på sina egna ben så att säga. Men beror detta på en själv eller motsatt part? Att man inte pallar handskas med vännens reaktion om man säger vad man tycker om honom/henne?
Eller är man helt enkelt rädd att det ska förstöra mer än det skulle stärka personen ifråga...
Är en tjej på mitt jobb jag har svårt för att läsa just nu, helt ärligt vet jag vad jag vill höra från henne men å andra sidan "vet" jag redan vad hon säger till mig mellan raderna. Samtidigt så är det oviktigt för jag vill bara ignorera det och se min egen åsikt. Men vem ger mig rätten till att manipulera hennes fria vilja och göra det till min fördel? Precis, kommer inte på fråga...
Så då är fråga nummer två, visst hade jag redan på känn att det var menat så här från början, självklart. Men att hoppas, önska & drömma... Är gratis här i livet.
"Aim for the moon, for the worst thing that could happen to ya
- is that u land among the stars...."
Men oftast tvärtom vad som borde vara logiskt.
Visst borde man ju kunna säga rätt ut vad man tycker å tänker till sina närmaste?
Ändå är det oftast tvärt om, folk man inte bryr sig om kan man snäsa åt, ge uppriktiga kommentarer eller åsikter... Varför gör vi så? De vi håller oss närmast ger vi ofta vita lögner för att man inte orkar säga ngt annat, eller är det för att man är rädd att råka illa ut å förstöra vänskap? Jag menar vi människor är oftast rätt fega och innåriktade när det gäller åsikter om andra - inte många som vågar stå på sina egna ben så att säga. Men beror detta på en själv eller motsatt part? Att man inte pallar handskas med vännens reaktion om man säger vad man tycker om honom/henne?
Eller är man helt enkelt rädd att det ska förstöra mer än det skulle stärka personen ifråga...
Är en tjej på mitt jobb jag har svårt för att läsa just nu, helt ärligt vet jag vad jag vill höra från henne men å andra sidan "vet" jag redan vad hon säger till mig mellan raderna. Samtidigt så är det oviktigt för jag vill bara ignorera det och se min egen åsikt. Men vem ger mig rätten till att manipulera hennes fria vilja och göra det till min fördel? Precis, kommer inte på fråga...
Så då är fråga nummer två, visst hade jag redan på känn att det var menat så här från början, självklart. Men att hoppas, önska & drömma... Är gratis här i livet.
"Aim for the moon, for the worst thing that could happen to ya
- is that u land among the stars...."
- Just nu i iTunes >> 01-karl_wolf_-_silent_type.m4a
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar