Har problem med att sova idag... Rastlös som en gnu, vet inte ens om jag är trött, känner mig snarare överdrivet pigg å sugen på att gå ut å festa :P haha... ( Oroväckande beteende skulle man kunna kalla det typ :P )
Så efter jag lagt mig å satt på lite musik, öppnat en bok jag tänkte läsa ut nu (i snart 4månader) så slår det mig att jag inte ens kan ligga still, sååå - har städat lite här hemma nu (mitt i natten) bara för det haha =) Ordna lite kläder, tog bort på bordet så har flyttat upp min laptop där, sorterat lite tidningar, sopat, ja, städat lite lätt helt enkelt :P Och nu sitter jag här, fortf lika sömnlös och otrött...
Funderar på de senaste dagarna i mitt liv, känns som en förändring håller på att inträffa, mot det goda så klart :P Och tankar kommer in i mitt lilla huvud, tankar om vad jag sagt innan, saker som lät logiskt vid tidpunkten men som jag nu helt ärligt tvekar inför. Kankse har jag haft så fel att det är slående som en hästspark i röven? Lyssna här, sa ju hela tiden innan om hur jag kände mig stark ensam, slapp oroa mig om någon annan, något annat! Helt underbart tyckte jag det var! Och att jag ville ordna upp mitt liv ett tag, skämma bort migsjälv, ge mig själv tid till att gå framåt. Visst stark är jag, alltid varit, och oroa mig för andra har la inte med saken att göra såå...
Nu undrar jag, hade jag så fel när jag tänkte så? För kanske, kanske är det istället så att jag bara stampat på samma ställe? Inte går jag framåt i min ensamhet...?
Istället undrar jag nu om det inte är lättare att ordna upp sitt liv MED någon annan? Få rätt med saker och ting GENOM någon annan? Eller låter det mer galet än det andra? Nä, tänkte inte det heller :P Känns som jag tvivlat på mig själv när jag bestämde det då, att jag inte vågade se framtiden för vad den kunde ge mig, utan pausa nutiden så den inte skulle ge mig något alls...
Ibland gör man saker som man efteråt funderar på...
Kanske dags att lilla david vaknar upp ur sin bubbla och vågar ta steget...
Eller vänta... Just det, håller ju redan på med detta ;)
Så efter jag lagt mig å satt på lite musik, öppnat en bok jag tänkte läsa ut nu (i snart 4månader) så slår det mig att jag inte ens kan ligga still, sååå - har städat lite här hemma nu (mitt i natten) bara för det haha =) Ordna lite kläder, tog bort på bordet så har flyttat upp min laptop där, sorterat lite tidningar, sopat, ja, städat lite lätt helt enkelt :P Och nu sitter jag här, fortf lika sömnlös och otrött...
Funderar på de senaste dagarna i mitt liv, känns som en förändring håller på att inträffa, mot det goda så klart :P Och tankar kommer in i mitt lilla huvud, tankar om vad jag sagt innan, saker som lät logiskt vid tidpunkten men som jag nu helt ärligt tvekar inför. Kankse har jag haft så fel att det är slående som en hästspark i röven? Lyssna här, sa ju hela tiden innan om hur jag kände mig stark ensam, slapp oroa mig om någon annan, något annat! Helt underbart tyckte jag det var! Och att jag ville ordna upp mitt liv ett tag, skämma bort migsjälv, ge mig själv tid till att gå framåt. Visst stark är jag, alltid varit, och oroa mig för andra har la inte med saken att göra såå...
Nu undrar jag, hade jag så fel när jag tänkte så? För kanske, kanske är det istället så att jag bara stampat på samma ställe? Inte går jag framåt i min ensamhet...?
Istället undrar jag nu om det inte är lättare att ordna upp sitt liv MED någon annan? Få rätt med saker och ting GENOM någon annan? Eller låter det mer galet än det andra? Nä, tänkte inte det heller :P Känns som jag tvivlat på mig själv när jag bestämde det då, att jag inte vågade se framtiden för vad den kunde ge mig, utan pausa nutiden så den inte skulle ge mig något alls...
Ibland gör man saker som man efteråt funderar på...
Kanske dags att lilla david vaknar upp ur sin bubbla och vågar ta steget...
Eller vänta... Just det, håller ju redan på med detta ;)
Låt i huvudet just nu:
"Chester See - God Damn You're Beautiful"
"Chester See - God Damn You're Beautiful"
Strax utanför mig, en sen sommardag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar