skrattretande sorgligt.

Känner mig ibland som otillräcklig i denna värld. Oftast i samband med andras misstag eller snesteg... Vad jag önskar jag kunde gjort innan dom utsattes för världens bekymmer och ödeläggelser... Men man är alltid bara en människa... Finns för många miljarder i världen som är likadana.. Men ändå aldrig likadana.

Tankar och bekymmer skiljer oss ifrån varandras utsida. Saker vi vill och hopp vi har, drömmar vi letar efter eller saker vi får. Skillnaden mellan rätt och fel, en moral som infinnersig automatiskt hos vissa men som aldrig ens funnits hos andra. En etik som vissa är rädda för och andra drömmer om att få knäcka... Gränser, regler och bestämmelser som vissa skapat... Verkar nästa bara finnas till för att andra ska kunna bryta mot dem....

Återkommer till ens födelse, hur våra förfäder gjorde innan, vad som ändrats och hur våra föräldrar uppfostrar oss, hur kan jag tro att dem utan föräldrar någonsin skulle kunna få uppleva en riktig uppfostran? Eller hur dem som blir misshandlade av sina föräldrar genom kärlek någonsin skulle kunna känna en äkta kärlek utan att behöva lägga sin knytnäve på den han eller hon håller kär? För visst vet vi alla att "sådan fader sådan son" faktikst stämmer ganska bra, hurvuda vi vill det eller ej? Vi blir spegelbilder till viss mån, det är ju ändå så vi uppfostras, vår tro är ju den vi blir tilldelade genom våra föräldrars tro...

Världen vi lever i är inte att leka med, att ta hand om sig själv, sina nära och kära.. Är svårt... Men varför inte? Vilka är vi att neka det som givits till oss? Är vi så ego att vi med trångsynhet verkligen bara vill bry oss om oss själva? Eller jag ändrar snarare till att jag vet att vissa är så... Men beror det på hur de har blivit behandlade? Ellöer har dom byggt upp detta själva bara föra tt djävlas? Frågorna är många... Men helt ärligt är det enda vi kan göra, när vi möter på någon som kryper på en med baktankar och falska leenden - är att ignorera, höj huvudet och kolla ner på dom. Att sänka sig till deras nivå och tro man kan vinna över dom är bara dumdristigt. Deras hemtrakter & deras regler, dom är ju redan proffs där genom erfarenhet...

Låt dom vara, skratta åt dom när dom försöker, men glöm aldrig att bara gå förbi när hettan kommer.. Dom vill utmana dig. Låt dom inte få den erfarenheten att bli starkare... Vinn genom att låta bli...

För vad vårat släkte bevisat i många år är att vår intellegens är så mycket starkare än fysisk våld. Psykisk erfarenhet, slår allt.

Varför jag skriver detta vet jag inte, för alla vet ju redan detta, men kankse försöker jag sträcka ut till de omedvetna.. dom som svävar mellan nivåer och inte vet vad dom ska välja, den lätta vägen ut eller den svåra...

Tro mig när jag säger, den svåra - är den enklaste utväg du någonsin kan få - det är endast här du kan få allt serverat på silverfat, så länge du anstränger dig för det... Är det ditt.


Search and You shall find,
Embrace and u will stand tall,
Rise again as you know what u will proof,
What u will learn on your knees, will keep you up,
For eternity.





PEACE OUT