Anyhow. Så svårt kan det iaf inte vara att erkänna att ibland vet man inte vad man vill här i livet. Vissa vägar må vara enkla att se - men svåra att resa genom... Och att helt enkelt därför säga att vissa saker måste man våga testa för att kunna förstå, låter ju inte helt ologiskt eller hur?
Vad som återstår är ju bara att våga ta steget, våga känna sig svag och vek ute på okänd mark för att kunna växa sig starkare och verkligen känna efter och sen lära sig av vägen som tagit en dit man verkligen ville.
Men hur vet man egentligen något om den vägen, eller målet för den delen, när hela idén redan känns suddig vid starten?
Har så många mål i livet just nu så jag känner mig mållös... För hur jag än väljer, så känner jag att något kommer gå snett. Eller kommer kännas tungt. För eftersom alla vägarna jag vill åt just nu, är så pass identiska till den delen att alla innefattar rädslan att lämna något bakom mig. Och det är denna rädslan som slår mig hårdast - för jag är inte van vid att va rädd förnågot, jag gillar att ta stora steg ut i det okända och testa nya saker... Men dessa stegen är så annorlunda att inte ens mitt eget självförtroende vågar erkänna sig slaget....
Hur övertalar man sig själv att man vill något så mycket att ens tankar egentligen inte betyder något - om de inte handlar om glädjerus och förväntan? Hur släpper man en rädsla man inte ens vet fanns? Hur övermannar man sig själv som både säkerhetsvakt, bodyguard och superstjärna? Snacka om att känna sig kluven....
Sitter här mitt i natten i mjukisbrallor. I min mammas soffa. Med en 2l cola och min macbook framför mig å har en av världens svåraste beslut att ta... Och jag är inte ens hemma för detta. Visst, tiden finns - jag behöver inte bestämma mig än, jag menar - Jag har all tid i världen för min framtid! Eller hur? Men frågan är om beslutet skulle ändras beroende på hur länga jag betraktar mina alternativ?
Fyra enkla ord, som skapar så mycket besvär... "Vad vill jag göra?"
Hur lägga man ut ens djupaste livskvalitéer pladask framför sig utan att ens veta vad man har att komma med liksom? Hur ser man "Pros & Cons" på något man egentligen inte ens vet något om?
Italia, Roma... Los Angeles, SBCC.... EF... ?!
För många akronymer och förkortningar som snurrar i mitt huvud just nu... :P Kan va den sena tiden som får en att mumla om sånt här.. Antagligen mest för att jag inte vill, eller till och med låter bli att tänka på det under dagen... Men i vilket fall som helst är det lika viktigt hela dygnet.
Kanske jag är för feg för att ta steget? Hur kommer jag då någonsin våga något? Kan inte stå på ena sidan livet å försöka se nästa dag utan att våga klättra över häcken ju... Det är dags att jag tar tag i mina drömmar och ordnar upp skillnaden på vad jag vill göra nu. Och göra senare i mitt liv...
Ska till AF om en vecka.. Då ska jag veta med säkerhet vad jag vill. Ska berätta för henne vart jag står, vart jag vill och vart jag är på väg...
Jag ska våga. Min rädsla är lika onödig som pizzasallad till pizzan! Vem behöver en förrätt till något så gott?
Jag lovar mig själv att lyckas gå framåt. Från och med nu.
Ska dricka upp min cola nu bara sen sova...
Tomorrow is another day, only God knows what will happen...
PEACE!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar