Idag är ännu en dag.
Vi människor har det där lilla extra som gör oss unika jämfört med andra däggdjur. Det kallas intelligens, men ofta misstolkas det som makt... Vad hade vi varit utan all teknik vi har uppfunnit? Vad hade vi varit utan alla vapen och all teknologi vi står bredvid idag? Inte konstigt alla dessa filmer är skapade som får oss att tänka på just detta? The Matrix, Terminator - I,Robot - Surrogates - listan fortsätter, det de alla har gemensamt är just rädslan av att teknologin en dag ska gå om oss... får vad har vi då kvar? Vi kommer inte ens kunna stå upp mot ett simpelt virus, ännu mindre rovdjur (eller en robot) som går till attack...
Vad har vi för rätt att kunna ge oss själva makt när vi redan vet att vår ras egentligen är underlägsen?
Varför inte visa vår värld ödmjukhet istället för att leka Gud och rasera regnskogar, bränna djunglar, utrota rovdjur och eliminera andra hemskheter bara för att vi ska må bra? Hur kan vi må bra när hela världen lider?
Vet att denna frågan egentligen är otillräcklig i jämförelse om vad vi redan är... Klart vi inte kan förändra vad som redan hänt.. Vi är redan monster mot allt vi inte förstår oss på. Mot allting som skrämmer oss. Det har vi alltid varit...
Och vem är jag att predika om något jag inte ens själv kan försvara? ...Helt rätt.. Jag är också människa (uppenbarligen ja) - och jag går emot mina egna tankar dagligen... Äter, lever, förbrukar saker som andra fått ge blod för att jag ska kunna må bra... Utan att ens tänka på det...
Så vem är jag att ens kunna be om något så befängt som att vara "omänsklig" i en redan mänsklig värld?!
2010... Å ännu längre tillbaka har vi levt som jordens regerande ras... Förr som barbarer i krig om land med bara svärd och pilbåge. Nu som terrorister eller patrioter med kulsprutor och bomber...
Vi människor kommer aldrig att förändras - vi förändrar bara våra sätt att ta oss fram på...
Vi är inte värda något mer än vad vi redan stulit oss till genom åren... Så vilka är vi att be till Gud att rädda oss från undergång när vi själva sett till att vi skapat den? Vilka är vi att vara rädda för förändring när vi själva sett till att den inträffar..?
Så vilka är vi att våga tänka annorlunda när vi alltid gjort samma sak i årtusenden...
Precis.
Kanske dags att våga vara annorlunda i en värld som så länge varit lik sig själv?
För kanske någon dag, får vi frågan om vi är redo att offra allt för att kunna gå vidare - var står Du då? Kommer du våga, eller tar du upp kulsprutan och hotar rädslan till livet för att dö med så kallad värdighet?
Vem vet... Kanske du för en gångs skull tänker med hjärtat istället för med hjärnan...
"Att vara mänsklig" är ju ändå att förknippas med kärlek och omtänksamhet... Ironiskt när man kollar på världen idag, sant - men kanske när det väl gäller kan vi vara värdiga att kalla oss mänskliga?
Som sagt, vem vet... Den som lever då, får se - som man brukar säga...
Alla hjärtans dag idag, Kanske därför jag försöker sprida mer tankar än vanligt.. hrm :P
Saken är den iaf att jag alltid uppfattat denna dagen helt fel... Den handlar inte om kärleken mellan två personer, kärleken mellan nygifta, förlovade eller kära par som skrattar och gråter eller älskar och hatar... Alla hjärtans dag för mig, har idag inneburit en ny mening.
Kärlek. För allt.
Många tycker dagen är onödig, överreklamerad och töntig. Jag personligen tycker den borde respekteras mer, på ett större sätt än vad många inser...
Men det är bara min åsikt.... :P
Dags för lite kvällsfika nu, en film och sen dags att sova... Min första hela arbetsvecka imorgon... Ska bli skönt att få komma igång igen, även om helgen varit kort :P
PEACE
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar