renovatio

Sitter här å känner att huvudet börjar falla neråt... Är trött så det räcker å blir över just nu. Ändå är jag kvar här vid datorn.

Fixar lite ny musik för ipoden imorgon när jag ska jobba, rensar lite, ordnar lite... 
Har backat ut ur livet jag innan ville ha. Även om det låter hårt mot mig själv har jag först nu förstått innebörden i det hela. Meningen med en efterlängtan är densamma som förr, det är lätt att bli meddragen in i något nytt av ren nyfikenhet och spänning. Men i det långa hela var det bara det som höll mig kvar. Spänningen i att försöka igen... I något som blev snett, kunde blivit ännu värre om det fortsatt... Hellre vända om med en svans mellanbenen än med en kniv i ryggen... 

Allt jag skapat är däremot kvar, min personlighet kan jag inte ändra på, jag lever för att charma och vända till mina glada miner på folk, det är sån jag är. Men i min ensamhet är jag aldrig nära inpå den känslan. Jag trivs men ett lugn runtomkring mig. Ett lugn i att inte behöva leva efter någon annans vägar... Kärleken må vara underbar, men då ska den också vara purfärsk :P

En kärlek som vandrar mellan gott å ont direkt bådar inte gott, heller inte kan den frambringa någon framtid. 

Istället föredrar jag då en ny och färsk vänskap, en spänning så mycket starkar och mer öppen. Man vågar vara sig själv och därefter leva som man själv vill, vänner accepterar en för den man är, älskare kan ha förmågan att vilja förändra en. Skillnaden är plågsam och stor.

Vänner är till för att ge en den lyckan och tiden som dom är värda. Samma gäller tillbaka till dom, att bjuda på mig själv är en sak som jag tar förgivet, men likså kräver jag detsamma tillbaka. De som kan ge samma som dom tar, är de som blir värda guld. Vänskapen ska aldrig vara en börda för någon av parterna. Då är det troligtvis något som gått snett...

En vän för livet brukar man säga, men det är inte livet som vännen är till för, däremot förlänger och förenklar vännen livet. Har man någon som kan se ens inre, ger det en mod att öppna ens yttre. Missförstå mig itne nu för det där lät baklänges men jag menade det exakt så. För att det är ju din vän som för se den verkliga delen av dig, genom insidan, men på ytan....

Att vilja synas kan aldrig bli enklare än så =)

Kommer bli en lugn dag imorgon känner jag... pallar inte göra ngt ändå så :P
Blir nog däremot ngt att hitta på mä claudia på söndag, å kanske matilda med, om hon nu vågar hänga på =) haha Vi får la se vad som händer när tiden är inne..!

renovatio är latin btw. det betyder något så enklet som "re-birth" eller "pånyttfödelse" om man ska översätta det till svenska :P

Universiellt sett är ju engelska och latin, liksom grekiskan de största språken i dagens värld, om inte exakta så bygger det flesta språken idag på uttryck från de forna språken, så uttrycket "rebirth" glänser långt över den svenska verisonen måste ni hålla med om - så håller mig till det ;)

Ooh, en till sak förresten, igår grät jag med hela kroppen, längre än jag gjort på flera år - inte för att jag mådde dåligt, utan för att tårarna som föll berodde på någon annan... 

Undrar hur ofta vi människor gråter för någon annans räkning... Eller om vi oftast gråter för vår egen skull, att vi har så mycket självömkan? hmm.. Nästan som man borde leta upp något tårt-diagram i metro om det. Hade varit intressant. Enligt mig iaf...

- Se hur ofta folk gråter för någon okänd halva vägen runt klotet... Inte för att man vet varför, utan bara för att visa medmänsklighet inför Gud....

Det svaret däremot, är nog svårare att få fram....

;)

PEACE OUT!