Idag när jag vaknade höll jag nog ärligt på att ta självmord, nä asså, inte för att jag mådde dåligt sådär, utan mest för att min hals va kass! och jag ville inget helldre än att skära av den.. å då vet vi ju hur d slutat - självmord ;) haha... så fick låta bli, har ist spenderat dagen genom att rkänga upp en hel påse vicks blå på jobbet vilket i sig var en del utmamande, samtidigt som jag drack te till. Har nog aldrig kissat så mycket heller pga allt te men iaf :P kändes iaf bättre för halsen under tiden jag drack det... ;)
Så nu när jag är hemma igen, en hel helg utan några utmamande bestämmelser väntar, och det enda jag ska göra är att vila ut och ta det lugnt, känns oerhört underbart :P Gäller att njuta av det lilla säger man ju =)
Blir med all säkerhet en å annan prommenad mä min kära lill syrra.. Ibland när något tynger en och man egentligen inte vet vad det är man vill berätta så brukar det hjälpa... Prommenaden är nog en av det bästa sätten att slappna av på, punkt slut! =) Längesen vi tog en sån prommenad så det ska bli mysigt, på tiden nu helt klart!
Det händer mig ofta att jag står å funderar på livets olika händelser för personer i min närhet, känns nästan som om jag bryr mig för mycket ibland, men i min åsikt är jag nyfiken som en gnu om hur olika folk hanterar olika situationer, för det är ett sett, enligt mig, att ta lärdom och kunna ta åt sig för framtiden... Även om vi alla är olika så är situationerna mänskliga, och det är vi ju alla så finns alltid ngt att lyssna på, se in på och reda ut...
Kankse är jag rätt taskig och krävande, rent ut sagt manipulativ till hundra. Kankse är det ett underbart sett att få saker att redas ut.. Det är nog olika vilka det är jag pratar med... Och om vad. Men sanning är den att vad jag själv märkt är det väldigt många som vågar öppna upp sig, kasnke för snabbt så de sen ångrar sig och vet inte vad det ska säga... Många har svårt för att prata om sina egna känslor och tankar för någon annan än sig själv, och detta är ju rätt logiskt, även om det kan tyckas vara lite tragiskt för att om man försöker lösa ngt med sig själv kan svaret bli en hel del riktat och monotoniskt :P
Men ändå, vi är alla olika, vi har olika känslor, ståndpunkter och åsikter, ingen är densamma lik... Förutom den vi själva sätter tillit på, dit hjärtat leder, dit vi kan känna oss trygga... Munne öppnar sig snabbt till den som vill höra, det är något vissa känner på sig tror jag... Som kärleken... En känsla som snabbt dyker upp, en värme som får e att slappna av, lugna ner sig och må bra...
Att kunna utsråla detta till folk är nog för dem en börda med jämna mellanrum. Men samtidigt ett mirakel och en gåva... För vem skulle inte vilja ha någon vid sin sida som alltid finns där, som en ängel man kan prata med om allt, som lyssnar, som hjälper en och som får en att välja vad hjärtat vill, mär samvetet och logiken inte existerar... Alla är vi denna ängel till folk, alla vet det kasnke inte, andra ser det på annat sätt... Men likså är det vad ni är. Vi är, och framför allt... Du...
Människor som spenderar sitt liv genom undran, hopp och viljan att vara någon, är antagligen det redan men med ovetandet om det. Folk som behöver ta tag i sina drömmar, våga ta steg de aldrig tänkt på innan, personer som du & jag... Alla är vi liksinnade, alla kommer vi från samma drömmar, endast framtiden kan dela oss, men den behöver vi itne va rädd för, den har ju inte hänt ännu, framtiden är oviss tills vi själva tar tag i den...
Då vi kan veta vart vi vill, och ska.
Livets berg-å-dalbana är underbar, även om den innehåller delar som vänder magen upp-och-ner så är slutet alltid gott ;)
PEACE OUT
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar