Allting börjar komma igång igen på jobbet å nästan alla är tillbaka från semestern vilket märks på att farten börjar komma igång igen å det där semester-tider-chillet börjar sakta bli ett inne blott...
Livet är ett mysko ting, inte minst för allt man ser men även i allt som händer.. Ibland hänger inte riktigt tankeverksamheten ikapp med vad man gör och allting blir helt snett...
Mycket som hänt, inget nämnt - å absolut inget glömt heller...
Ibland förundrar man sig över sina egna förmågor, värst känns det när det handlar om saker man tappat kontrollen över fast man egentligen borde veta alla hörn och gömmor sedan länge. Men det är inte själva akten som skrämmer en utan som alltid, slutet - när man står där och inser vad man gjort... Då allting kommer ikapp en och sparkar av smalbenen sådär så man faller ihop i smärtor utan att kunna göra ngt åt det....
Utöver detta är det dessutom hemskt hur mycket det påverkar alla runtomkring en... Hur egoistiskt man beter sig utan att egentligen fatta det... Förrän efteråt, så klart...
Det hjälper inte att bryta ihop och säga förlåt till alla för vad man gjort, ingen som kan förändra det mer än du själv.
Men även om man vet detta - sen länge - så väljer man på ngt fakkat sätt att ignorera det och ändå utföra vad man påbörjat, tragiskt nog... Och om å om igen väljar man fel spår, man drar ner sig själv djupare å djupare mot botten å till slut ser man bara problem utan lösningar, ett slut utan lycka och ett svart svar på var livet slutar för en...
Det finns alltid en utväg, det är bara du själv som kan förhindra en återvändsgränd och ett utfall är alltid baserat på ditt beslut, ingen som kan hjälpa dig mer än du själv. Att lära sig att fullfölja detta är som att kunna flyga, inte på ett rent teoretiskt sätt kanske - men iaf åtminstone om man jämför känslorna i att känna sig fri...
Att hitta rätt i sitt liv är svårt känner jag. Att veta är en sak, men att ifrågasätta är så mycket större och svårare... Hur vet man skillnaderna på att behärska något å att utföra något? Att lära sig en uppgift å fullfölja den är något vem som helst kan göra... Men att verkligen behärska det, förstå det och känna det - Det är omöjligt utan egen vilja i uppgiften...
Det är lite som att skruva ihop en IKEA-möbel, för det kan ju alla, eller hur? (typ iaf) - Men jobbar du dessutom på IKEA så är chansen att du lyckas - ännu större. Om ni förstår vad jag menar...? =)
Hmm.. Jag vet inte om jag predikar för redan troende men vad jag vill säga är iaf att vi människor är så olika... Ibland tar det en dag för att vi ska lära oss något... Ibland har man svårt för att se slutet bara på upplärnings tiden...
Idag har jag lärt mig att känna vikten på ordet "Kompromissa". Ett ord sällan använt av mig innan, i det förflutna... Jag måste lära mig att kunna behärska dess makt och kraft i mitt liv... Endast då kan jag inse min egen vilja i att kunna leva... Att kunna bygga IKEA-möbler som om jag jobbat på IKEA hela mitt liv...
- Förståelse - Förändring - Förnyelse -
Life is;
Lightend In a Fearless Escape...
- This is the New me...
PEACE OUT!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar