Men vad händer då när man går förbi allt detta, du hittar ett sidospår som helt plötsligt ger dig möjligheten att se allting från ett annat perspektiv? Att kunna tänka med hjärnan utan att agera med hjärtat, vore inte det en logik man skulle vilja följa? Eller är vi fast i att vår fria vilja försvinner så fort det har med känslor att göra?
Hur kommer det sig då att dom man håller närmast, sina vänner, sin familj, dom man älskar med hela sin själ, dessa ljuger man för med jämna mellanrum, man förvränger sanningen för att man är osäker, man letar andra utvägar än att behöva ge dom känslor rätt upp i ansiktet när man vet att dom inte vill höra den... För visst ljuger vi när det handlar om känslor, inte bara till våra närmaste, till alla - Varför? Är vi så rädda för att öppna upp oss så att vi väntar in i det sista till att berätta den fulla sanningen på allt man tänker å tycker å vill i sitt liv...? Eller är vi bara rädda för att vara oss själva? I den nämningen i att vi vill inte visa vår insida...
Jag vet att några där ute tänker; "- Vänta här nu, backa lite, vaddå ljuga för våra närmaste vänner och till dom vi älskar?!" "Det gör fan inte jag?!"... Fnys säger jag bara då, tänk efter så lovar jag er att ngn gång i livet har du värderat ditt eget tycke högre än dina närmaste och skyddat dig själv på olika sätt så att du inte skulle ta skada, känslomässigt och psykiskt... Tro mig. Det har hänt.
- För det händer oss alla, vi är människor, vi agerar med känslor, för att vi inte vågar, eller inte vill, det har ingen betydelse, för vi gör det i vilket fall... Både du å jag. Jag gjorde det så sent som idag.
Det är intressans sånt här, på så många sätt så att allting blir överväldigande... Känslor har så många olika former, både "material things" & "untouchable objects"... Mycket här i livet associerar vi med känslor, alltifrån minnen till saker som ska hända i ens framtid... Kärlek, hat, saknad, tvivel...
Många förstår nog inte egentligen vad vi har fått sedan vi föddes, detta är ngt vi måste lära oss ta vara på - inte ignorera eller skjuta bort, inte heller försöka jobba på eller förstå... Känslor är, känslor gör inte... Dom skapas, finns kvar, förändras med oss genom livet och guidar oss när vi behöver hjälp.. Tror vi ska lyssna på dessa så ofta som möjligt.. Jag menar, det är ju ändå detta som gör oss människor...
Känslor vi delar med varann, medmänsklighet vi får av varann & händelser vi tar vara på med varann...
Nästa gång du kommer på dig själv med att förtränga eller gå förbi en känsla som du känner är rätt, fast du väljer en annan väg... Stanna upp, tänk efter - med hjärtat - vad du vill, är det värt att förlora detta ögonblicket pga osäkerhet? Eller känner du redan direkt att om du tar denna chansen är du rädd att det ska förvandlas till en risk.. En risk du inte vågar ha på ditt samvete...
Tänk då ist på motparten i samma situation, han/hon delar redan samma känslor, han/hon har samma problem som du när det handlar om att välja... så varför inte bli först med att visa vad du vill? Din säkerhet sprider sig lätt och kanske, kanske får du det respons du känner du vill få...? Tänk om... Det är det enda jag säker, du måste känna "Tänk om..."
För vem vet, tänk om det inträffar och allt du ville ha ligger vframför dina fötter... Visst var den känslomässiga fajten värt det?
;)
PEACE & LUV..
Cuz realizing what we are capable off -
Creates satisfaction within...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar