När jag skulle sova igår fick jag värsta insikten i mitt liv. En saknad av sån magnitud att jag kände mig helt tom medans jag tänkte på det... Helt galet!
Har alltid känt att jag vill uppnå något stort i mitt liv, visst, jag har bara levt typ en fjärdedel av det men iaf :P Och hur jag än funderat på det har det varit som en återvändsgränd i min panna. Kommer ingenvart och dessutom koppla min hjärna bort varje gång å börja tänka på annat. Samma sak hände igår, å mitt i allt började min hjärna vilja tänka efter på vad jag skulle ha för kläder hela veckan ist... Damp liksom! :P
Vad jag däremot väl kom fram till igår var att vad jag saknar är något av betydelse. Jag är inte gjord för att ha samma jobb å samma folk i mitt liv resten av mitt liv... Kan låta respektlöst kanske men menar att jag vill ut å upptäcka världen, jag vill veta mycket mer än vad jag vet nu innan jag kan hitta vad jag vill med mitt liv...
Meningen med livet är att ge livet en mening...
Detta må låta ironiskt ock kankse korkat för vissa, men för mig låter det som en underbar resa jag skulle vilja påbörjat redan igår...
Att kunna värdera ens liv bortom pengar och tid är en av mina högsta önskningar. Dessvärre bygger denna filosofi oftast på att man redan HAR, just pengar och tid till sitt förfogande... Så hela planen sätts i lås innan den ens påbörjats...
Och detta däremot, kan tyckas korkat, och så även för mig.
Vad jag funderade på inatt som fick mig att stanna upp av förundran var just vad jag skulle kunna tänka mig göra. Och det har med exakt det jag gör just nu. Skriver, pratar.. Filosoferar... Föreläser... Detta kanske kommer som en bomb men har fnderat på det innan. Man kanske skulle bli lärare? Problemet är att jag skulel vilja bli Professor direkt.. Lärare låter så banalt och årskurs 4-6 aktigt... Inte alls seriöst med andra ord...
Vill kunna "lära ut" tankar inte fakta... Vill kunna dela med mig av mitt tankesätt å få andra att starta funderingar själva på grund av mig. Vill kunna ge frågor om saker så djup att det inte är säkert det finns ett svar, bara för att få höra andras funderingar och tankar kring detta... Och var skulle dom ta emot mig utan någon vidare idé om vad jag förtjänat för att få göra detta? Inga diplom, ingen utbildning... Bara hjärta Och vilja..
I dagens samhälle finns det ingen plats för sånt här... Kankse på 1100-talet när man knappt visste vad en stjärna var... Men allting idag är så strikt och finputsat. Finns alltid någon som kan allt å vet allt om minsta atomen.. Så vad finns det kvar att ge?
Allting ska vara så välorganiserat och "rätt" nuförtiden... En människa som bara vill väl och ge folk en annan syn och vinkel på saker, skulle bli utskrattad eller till och med skickat till psyket av många :P
Filosofier hör hemma i hemmet... Vetenskapen reagerar världen utanför...
Apatiskt och robotaktigt går man till jobbet varje dag för att få lön varje månad... Finns det jobb kvar i enna världen där folk verkligen, jag menar verkligen älskar vad de gör? Jo, jag vet några få... Men känns det inte ändå som att vi människor förnedrat oss själva genom att sätta en prislapp på allt? Borde vi egentligen inte mäta intelligensen i HUR vi tänker.. Inte på hur vi har BEVIS på papper för det?
Jag vet inte... Allting känns bara så nära just nu...
Vill bara förstå mig själv, min väg och varför jag vill kunna ge så mycket, till en värld bortom min hjälp...
Life is nothing but living it on a dying planet - No, Life is so much more than that. This planet was never ours to live on...
.jpg)
