Det är dom där minuterna innan man somnar som är dom bästa - när man vet att man ska få sova och komma bort. När känner att man kan slappna av och bara domna bort... Ibland undrar jag vad denna världen ger oss bortom ångest och smärta? Ibland för jag till och med för mig att jag vet svaret... Men sen står jag där lika vilsen som förut och förstår att jag inte vet vad jag gör, var jag är och vem som för... Okontrollerbar och vild. Vill slita mig loss från allt som håller mig tillbaka. Men vet att om jag detta gör - kan jag aldrig vända om...
Endast i drömmarna kan jag vara vem jag vill, var jag vill och hur jag vill... Endast där känner jag mig hemma...
(Sluta analysera detta inlägget, inte meningen ni ska förstå vad jag skriver om :P
Detta bara Är. Lika snabbt som det är genomläst, lika snabbt är det över...)
Men att komma ihåg mina tankat genom detta - är det jag lever för...
PEACE
1 kommentar:
verkligen! :)
Skicka en kommentar