talk-to-talk

Satt nere på Bishops Arms innan idag mä morsan å Cesse när vi hörde två tjejer i bakgrunden som började prata om en sak, som jag sen fortsatte fundera på... Något som stör mig samtidigt som det får mig att fråga om detta gör mig associal?

Men jag tycker det finns grymt tråkiga saker att diskutera när man är ute, låter kankse en del fel men va fan liksom, vem orkar prata om (eller lyssna på för den delen) någon som berättar om ett gammalt ex å hur han betedde sig å lukta å sånt (?) ..jag menar helt seriöst, personen i fråga som berättar detta, tror hon verkligen att den som lyssnar bryr sig? Eller hon är uppe i en gammal flashback som bara råkar komma ut genom munnen? ..Ta efter mig istället då å bara gå... Inte ens värt besväret att förklara vad hon sa för fel :P haha

Jag menar helt ärligt, är vi människor verkligen så "låtsas-djupa" att vi gärna spyr ut massa minnen om gamla ex när vi är ute å lite lulliga för att vi tror att det är intressant? hrm..
Det är nog lite för taskigt att vägra lyssna men som sagt, ärligt talat, så intreserar sånt tjafs inte mig. Punkt slut. Vill jag diskutera något, eller lyssna på någon, ska det gärna vara relevant för dagens/kvällens situation eller något/någon som man upplevt utanför något gammalt ex.. Logiskt tycker man. Men men...

Kan ärligt talat även tillägga att desto mindre prat som möjligt, fungerar lysnade vissa gånger. Ibland känner man bara att allt klickar, varför ens tjöta skit då? Bara låt det fånga en å gå på det ist.. Men när man träffar folk som bara pratar på om absolut ingenting alls, vem orkar vara snäll å bara stå kvar å lyssna när man innerst inne bara vill strypa personen ifråga å stoppa upp en sko i käften å säga åt henne att "jag bryr mig inte, varför fortsätter du prata med mig? Försvinn! (vanish, be gone, get lost, get - fungerar också.)"

Men men, alla är vi olika, kasnke några gillar lyssna på sånt - eller gör allt för att verka intresserad för att inte uppföra sig taskigt (för att han är en tönt som inte vågar säga till, med andra ord)...

Känner mig rätt kaxig, hrm, är antagligen inte bättre själv när allt kommer till kritan för att folk kommer hata mig för att jag säger till :P haha Men å andra sidan där med, folk som inte kan ta det, dom intresserar mig inte, vill inte vara omringad av töntar å veka personer som inte har strikta syner här i livet- folk som itne vågar säga till. Man måste veta vad man gör för att åstakomma något. Inte undra om nästa sväng till höger inte borde vara lite mindre mörk... Jag gillar folk som vågar vara, vågar säga till och vågar att sticka ut. Så är det.

Klarar man inte det, klarar man oftast inte mycket här i livet. Och absolut inte med mig. Folk som dessa låter jag glida genom fingrarna, man tappar intresset när alting bara tuggas om å om igen för deras osäkerhet driver dem. Det är sådant man märker direkt på folk när dom snackar...

Vissa verkar hur självsäkra som helst i deras sätt att vara, bete sig å agera. Men när dom öppnar käften å tappar allt dom arbetat sig upp till för att någon annan trycker ner dom med hårda eller bestämda ord riktade mot dem. Då är dom redan förlorade i en vek upsyn av ironi...

Nu blev det kanske lite luddigt här varför jag blanda två olika subjektiva beteenden men om ni tänker efter så hör dom kanske ihop... På ett eller annat sätt...

:P

Prat är oftast ett sätt att antingen bevisa ens säkerhet, eller för att försöka bevisa sin säkerhet... Det är enkelt att bedömma, tänk på detta nästa gång ni killar träffar någon tjej ute, eller inne för den delen :P Å samma gäller er tjejer... Det är egentligen enkelt att märka skillnaden på folk som kan, eller folk som vill kunna... =)



- Live out your life, dont let life live you out...


PEACE Y'ALL!