† - In Hoc Signo Vences

När vi står ensamma med knutna händer, så hårt att knogarna vitnar. Med ögonlocken ihop, blundande så intensivt med en panna full av rynkor, i rädsla, terror, när vi ber om hjälp. När vi ber om glädje, kärlek och ljus... En värme svår förklarad för den tvivelaktige. En trygghet endast synlig för det tränade ögat. En vana i böner så mjuka att sammet kan jämföras med krossad flintasten, och knäböjd med en vördnad bortom mänsklighetens synder...

Genom en hård historia, krig och blod som färgat våra förfäder och deras agerande. Genom förlåtelse och barmhärtighet har vi föråldrats, visat oss lärda med nytt mod och hopp... Men mognat? Nä, har vi förstått innebörden i det hela? 

Änn idag krigar vi i Guds namn, för något vi människor själv borde ha intelligens för att lösa i ord. Istället för att bete oss som människor beter vi oss som rovdjur och tar å tar, och inte nog med det gör vi det i Hans namn för att få en innebörd i det hela... Ett rop av sorg och svek gentemot Hans kärlek till oss... Uttnyttjan i sin högsta form, beter vi oss som om vi var det största och bästa som hänt denna värld... Och allt vi gör är alltid rätt, enligt oss själva...

In Hoc Signo Vences står för "- i detta tecken skall vi erövra..." Frågan är bara vad det handlar om, i min åsikt handlar det inte om makt man ska erövra genom krig - Utan genom sinnen, tankar och böner som ska bli funna i de vilsna och tvivelaktiga. Men alla är vi olika, tolkningen för ett vanligt "ja" kan betyda så mycket i betraktarens öga...

Är jag kristen? Självklart, men i en strikt katolsk eller protestantisk sådan, nej. Jag behöver ingen kyrka för att få mina böner hörda, jag kräver inga svar av Gud för att veta att Han hör mig...

Vi människor har fem sinnen, vi fick allihopa för att vi ska använda dom - logiskt nog. De utan syn får oftast en förstärkt kraft i de resterande sinnena. Det är en gåva, inte en avvikelse. Att kunna känna starkare än andra är en unik del av livet. Något man kan bli rädd för också öfr den delen, vad som skiljer sig mängden kan vara skrämmande... Men vissa säger att man hör bättre om man lyssnar med stängda ögon. Också därför många stänger ögonen när dom doftar på något, för att begränsa de andra sinnen och fokusera på lukten.

Av personlig erfarenhet anser jag att vi som har tro, vi som känner något utöver det vanliga, har ett extra sinne, inte ett sjätte, utan snarare en gudomlig blandning av dem alla tillsammans. En färglad värme fylld av rysningar och mjuk doft som genom sitt närvarande låter oss känna efter på en helt annan plan... Överväldigande för de flesta... Men ack så njutbart för många.

Vad vi lär oss i livet är stort, för vissa så stort att de väljer att endast leva i den bubbla dom befunnit sig i senaste delen av historien bara för att det skrämmer dom. Andra tar åt sig och reser jorden runt för att försäka hitta vad dom säker, för att kunna bli nöjda. Att ta åt sig så mycket nytt på så kort tid är korkat, inte skulle man väl kunna tro att ens själ kan lugna sig efter en resa genom alla världsdelar inom loppet av en väldigt kort tid? 

Vi kategoriserar varann utan att se något fel i det - genom vad vi gjort, vad vi vill, hur vi ser ut och var vi står idag läggs vi i fack hos de vi möter. Något som är oundvikligt i dagen sammhälle.. Vi blir kategoriserade bara genom att finnas utan att vi kan göra något åt det.. Eller kan vi det?

Religonen är vad den är, den blev som den blev på grund av att vi gjorde som vi gjorde... Och fortfanarde gör... Så för att ändra nuet, måste vi börja tänka annorlunda... Man kan inte ändra framtiden utan att se bakåt. Däremot måste vi acceptera vad som varit så att vi kan lära oss av det... Det svåra i det hela verkar det som... Eftersom männkligheten dom senaste tusen åren fortsatt i samma spår... Bara bytat land och vapen...

Det är stort att kräva av mig (genom en blogg dessutom) men tänk på var du sätter nästa steg, varför och om du kan förbättra det genom förändring istället för att göra som du alltid gjort? Inte för din egen del, utan för oss alla... Ett steg i rätt riktning är närmare än du tror... Så länge det inte är du som står ensam med det där steget framåt, när alla andra går bakåt...


Life inside.. Let it out, don't shed the light...

PEACE