Minnen och visioner...
Ibland önskar man att framtiden ger en mer än vad man förtjänar...
Men när man väl står här, förstår man att livet inte ger. Livet Är. Och man måste själv förstå vad som är rätt och fel...
Man måste själv ta för sig innan det är för sent...
Man får inte livet serverat på ett silverfat...
Och oftast inser man allt detta, helt för sent för ens eget bästa....
Jag såg fram emot en höst full av möten och glädje. Skratt och värme... Men vem försökte jag lura? Visste egentligen redan långt innan, att det aldrig skulle inträffa på det sättet jag hoppades...
I mitt liv har jag gjort bort mig om å om igen - ta detta som en confession om ni vill, jag säger bara som det är. Jag vet själv att jag inte förtjänar att vli förlåten, inte heller förtjänar jag fler andra chanser, för jag har redan fått så många andra chanser att det är pinsamt....
Ändå finns det folk, vänner, som fortfarande stannar. Fortfarande har jag en familj som gör allt för mig. Och det är detta som slår mig lamslagen varje gång det hinner ifatt mig... Det startar livsfrågor inom mig och får mig att stanna upp. Vilja bli bättre, förändras och kunna uppskatta allt jag någonsin fått...
Men åter igen undrar jag om förändring finns för alla? För om å om igen sitter jag här med dessa funderingar, försöker göra något åt det - men åker snabbt tillbaka igen i den onda cirkeln fylld av ingetning. Bara tomma ord, avsaknad av tid och förlorad tillit...
Jag är bra på att göra bort mig. Det som är dagens titel... 0 av 3 möjliga är inget bra resultat, i varken fotboll eller någon annan sport... Men ännu värre i kategorin när det handlar om ens vänner... Att inte kunna vara där för dom. Det är det jag ångrar mest... Det är det som jag kallar för att göra bort mig, i gigantiska proportioner utöver det normala...
My bad... I truly am Sorry... Även om det redan hänt å man inte kan ändra på det, så är jag ledsen för att jag aldrig förändras...
Love.
//R
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar