Ibland när man sitter och tänker på ingenting alls kommer minnet upp ibland och jävlas med en, den ger en bilder av något man upplevt förr. Den sätter ens känslor på spel och utan att tänka sig för kan man fnissa till utan att vara beredd på det. När man kommer på sig själv är det redan för sent och man är för djupt involverad i det hela.. Då är det bara att släppa taget och fortsätta drömma sig bort i minnen som en gång varit...
Visst är det underbart? Att kunna förstå, veta och uppfatta det förflutna genom bilder i vårt huvud? En hel vetenskap det dära, att vi kan ha minnen kvar som gör en gott i framtiden. Vi behöver bara drömma oss bort och så helt plötsligt är man där igen, i tankarna och njuter... Likså dofter, färger och ljud som får en att minnas, eller som man minns genom bilder, foto tagna från förr...
Förstår varför man tappar livsglädjen när man blir senil å dement eller vad det heter... Tänk att förlora allt detta, veta att man är gammal som gatan och inte minnas ngt man gjort i sitt liv... Som att försöka måla en tavla i ett kolsvart rum... Den finns där, men du kommer aldrig få se den... Varken innan eller efter.. Både det förflutna och det som ännu inte hänt är kolsvart, som om det aldrig hänt...
Hemskt, en mardröm många människor dessvärre kommer uppleva, även om dom som sagt med all säkerhet inte förstår det när det väl inträffar...
Ska ha lite te nu, kolla youtube sen sova....
För min torsdag imorgon, ska jag komma ihåg, vad som än händer...
PEACE
